Hade frågat lite på jobbet av de som är vana vid att träna; VAD är bodypump?

Aha, träning med skivstång.

Jo, det har jag ju hört talas om.

Ska visst vara bra?

Hur mycket ska jag lägga på första gången? Hade tänkt mej 10 kg totalt som begynnelsevikt.

(Rått skratt)

Börja du med fyra kilo!

 

Rustad i svart träningstop och svarta trikåer kunde man ju nästan ta mej för en riktig snygging. Lite knöligt på baksidan av kroppen men jag ser ju inte den, jag. Vattenflaska, liten handduk för eventuell svettdroppe och en liten ynklig biljett i handen som jag lade märke till att alla andra också tog med sej in i salen.

 

Vana bodypumpare hade redan installerat sej med stepbräda, gymppamatta, ett stycke stång och lite lösa vikter utspridda runtom sej. Började ana att dethär kanske blir lite tyngre än jag väntat mej. Jag frågade min golvgranne vad jag behöver och hon hjälpte mej tillrätta, tack för det! Min vana trogen måste jag lite ursäktande nämna att dethär är min första gång och bla bla bla. Försökte vara lite cool medan jag utforskade hur vikterna och stången egentligen sitter ihop med varann och sneglade lite på grannen igen eftersom mina vikter liksom inte riktigt ville hållas på plats. Mycket riktigt, i en korg invid ställningen med vikter fanns en massa små svarta saker som hade nåt sorts fasthållande syfte; ett lås!

 

Puh, nu ska vi börja! Hoppas att jag inte ser alldeles för amatörmässig ut ändå.

 

Stilig blond ledare kommer fram till mej med handen framsträckt och jag SKAKAR HAND med henne och PRESENTERAR mej. Hon ler vackert och säger sitt namn. Babblar på om min första gång bla bla bla och frågar om jag har allt jag behöver. Allt ser bra ut ler hon (så trevligt!) och sen säger hon att hon ska ta biljetten! Hon får den ihopskrynklade biljetten och fortsätter vidare till nästa som endast med ett "hej" räcker henne sin biljett. Det gör alla andra också.

Så det var därför hon räckte fram handen! Kunde sjunkit genom jorden...

 

Men jag klarade bodypumpen utan att svimma, och det var riktigt roligt då det slutade. Min lilla 30x40 handduk var genomvåt av svett, musklerna skakade och kinderna var glödheta. Befann mej nånstans mittemellan en känsla av att dethär var ju ganska kul och känslan av att vara bortgjord för all evighet på det passet samt "dethär gör jag aldrig igen"!

 

Och tack till min arbetskompis som rekommenderade fyra kilo som begynnelsevikt; utan henne hade jag säkert dött i muskelkramper, antingen under passet eller dagen efter!