Jag köpte bostad för sex år sedan. Minns att jag under inflyttningsproceduren i något skede tänkte att "nästa gång flyttar jag till 1,5 m2 ett par meter under jorden". Det var nervigt och svettigt och mycket jobb med ytrenoveringar och kånkande av lådor och funderingar över ekonomin. Kände mej lite vuxen också -alla säger ju hela tiden att det är dumt att bo på hyra, det är mycket smartare att äga sin bostad och betala åt sej själv. Och med viss press på mej hemifrån med orden att jag borde ju ge ett bud och prata med flera banker, så tog jag alltså beslutet att investera -så att mina barn får ärva nånting då jag är borta... också dessa ord hemifrån...

 

Några år gick.

Jag fixade terrass och kök och husbolaget fixade lite här och där, och jag hade det ganska bra.

 

Sen blev ekonomin sämre. Visst betalade jag av på bostaden men det fanns ju aldrig pengar över till något roligt. Skaffade ett extra jobb men det tog mera än det gav. Jag började må dåligt, ville bli fri från bojorna, bli skuldfri. Kände att jag lever ett tråkigt liv; går till jobbet, kommer hem, äter (för mycket och för fel), sover och repeat.

 

I januari 2016 kändes det som om bostaden gjort sitt och jag anlitade mäklare för en försäljning.

 

Och här kommer uppenbarelsen.

 

Visst är det smart att äga sin bostad och betala åt sej själv. Vad ingen berättar är att senare, då du vill gå vidare i livet, så kanske du inte kan eftersom ingen vill köpa din bostad!

 

Hade två olika mäklare under nästan ett års tid, sänkte priset till smärtgränsen men insåg till sist att jag måste övergå till plan B. Jag är ännu ung och om jag ska må bra måste jag för stunden släppa drömmen om att bli skuldfri. Därmed tog jag bort bostaden från försäljarmarknaden och överlät den åt hyresmarknaden.

 

Och nu flyttar jag igen. Inte till graven, som jag tänkte en gång, istället blir jag inneboende hos mina systrar under några veckor för att sedan fortsätta ut i världen några månader.

 

Minns dock fortfarande orsaken till att jag tänkte min framtida flytt vara nåt helt annat; alla dessa saker! Något jag tar tag i då jag igen befinner mej på fosterländsk jord; att rensa, sälja och slänga. Så nu blir väl två flyttningar till i livet, jag tycker att fjorton flyttningar skulle ha räckt...