Det är som att se sig själv.

En bekant är på tv i "biggest looser" och en annan växlar mellan att banta, dieta på olika sätt, byta livstil och fundera över dyra pulverdieter. Båda två ser ut som jag. Och jag tänker på att jag köpte ju faktiskt detdär gym-kortet, varför orkar jag inte stiga upp på morgonen och använda det? 

I sanningens namn så har jag ju nog gjort just det, men jag känner mig otillräcklig, borde orka varje dag! Tycker inte att jag kräver för mycket av mig själv utan anser att de är helt rimliga förväntningar jag har. Det kommer en dag -kan vara ganska snart dessutom- då jag bor ensam med katterna. Vad ska jag göra hela kvällarna -äta godis i soffan och beklaga mig över att jag inte gör någonting?  

Borde jag inte börja ta mig själv på allvar nu? Har planer att förverkliga, de lämnar bakom mig om jag inte fixar kondition och styrka ganska snart! 

 

Går nu och lägger mig, ställer klockan på halv fem imorgon bitti och far iväg på lite träning då...

Hmm, april betyder en hel del för mig.

Våren är på ingång.

Tre månader sedan julen och tre månader till midsommar. 

En intensiv träning planerad eftersom jag anmälde mig till VEJ.

Osv, osv.

 

Borde skriva lite varje dag för att hålla koll på mig själv under denna intressanta tid...

Nä, det var inte det. Alltså bryter jag och nu ska jag steka fisk. Hörs!

Januari var bra. Och e-kod-fri.

 

Februari var ok, en eller annan e-kod slank ner men inte i oöverkomliga mängder. Godisstrejken fortsatte ganska enkelt och jag kompletterade den med "lymfrening" som en väninna tipsade om och som jag inte kan säga bu eller bä om: 21 dagar med en dryck på en liter vatten kokat i fem minuter med fem kryddnejlikor och tre lagerblad att avnjuta under dagen.

Låter lite "fem bröd och tre fiskar" över det hela men jag åt nog mat också! Vet inte om kuren haft någon som helst effekt förutom att de första dagarna så visste jag nog att jag hade tarmar i kroppen...

 

Sköna mars, välkommen! 

Imorgon -lördag- är det första mars, jag ska äta fastlagsbulle eftersom jag jobbar 12-21 (startar hemifrån redan tio) på fastlagstisdagen då jag egentligen ville äta bullen för så har jag gjort i många år. Men inte i år, alltså. Å andra sidan ska mars vara vegetarisk så lördag är en bra dag för gräddbulle!

Min e-kod fria månad är över.

Sammanfattning; förväntan innan jag startade, roligt i början, tråkigt i mitten och enformigt i slutet.

Ingen viktnedgång och inte många cm i midjeförändring. Men nattsömnen kanon!

 

Samtidigt är det nu efteråt lite malligt jag kan konstatera att jag ändå gjorde det; jag klarade av det! För helt enkelt är det inte, att skippa e-koder i vår "bäst-före" värld där halvfabrikat och micromat är en enkel väg till mättnad.

Så min närmaste framtid ter sej såhär: jag ska undvika dem så gott det går. Har fortfarande förstoringsglaset i fickan då jag gör en tur till butiken, och om nånting innehåller en eller två e-koder så kan jag väl godkänna dem om jag saknar alternativ, men produkter med många koder lämnar i hyllan. Definiera "många". Jag vet inte, vi får se. Tio? Sju? Även fem är ganska många om de bekostar mej min sömn.

 

Nu har jag en semestervecka framför mej. Då ska jag bara vara; har en förpackning naturdiet som ska drickas opp (vet inte varför jag ens köpte den...) och i den finns det väl nog tillräckligt med koder, kan jag tänka. Har inte ens kollat. Men den var ändå ca tio€ i inköp så jag ids inte kolla, jag bara vet att den inte kastas bort! Ska varva med hälsosam älgköttsoppa och rödbetsfrestelse, så jag kommer inte att gå hungrig.

Resten av februari tar jag det som sagt försiktigt.

 

Mars har jag planerat gå vegetariskt...

Tråkigt! 

Tråkigt på jobbet, tråkigt hemma. 

Städat lite, frostat ur frysen, bakat, rensat bland recept och papper. Inget hjälper,det är fortfarande tråkigt. Och otroligt kallt ute!

 

Att sortera recepten var ju som frestelsen i öknen, dessutom!  Allt gott jag skulle kunna koka och baka om jag bara skulle kunna...

 

Äsch, en ny dag imorgon. Far till gymmet klockan åtta på morgonen för att ha något att göra,  jobbar kväll denna vecka och ids inte gå över en timme i kölden. Ser lite fram emot träningen; åtminstone tror jag det...

Skulle så mycket, det blev så lite. Mest suttit i soffan idag men jag förlåter mig själv, var ju ändå på gym igår. 

Det nya gymmet i stan. Som jag köpte medlemskap i. På goda grunder; det var så billigt att även om jag inte går dit så lönar det sig!

 

1000 gamla mark ändå... Inte helt gratis -skulle aldrig köpt nåt medlemskap på mark-tiden för den summan. Men på andra ställen kostar det dubbelt och mer, och i reella pengar blev det bara en fjärdedel eftersom jag använde motionssedlar, och då blev det fråga om en summa jag kunde tänka mig att spendera på gym. Fanns inget alternativ till att inte bli medlem. 

Nu kan jag alltså träna billigt på morgonen före jobbet och får sitta i soffan på kvällen, allt med gott samvete.

 

Väckning 0430!

Förstoringsglas eller inte; ibland nämns inte en e-kod som en e-kod utan som ett långt krångligt namn. Logiskt tänkande är tillåtet! Kokosbollar med bäst-före datering lååångt in i framtiden och utan e-koder innehåller troligtvis nåt skräp som kan jämföras med en e-kod. Speciellt om du inte har en aning om vad sagda långa krångliga ingrediens är!

Var till butiken igår.

 

Då jag fick idén om e-kod-fri januari så såg jag fram emot utmaningen. Många ifrågasatte om jag överhuvudtaget skulle äta någonting eftersom e-koder finns i snart sagt allting numera. Men jag svarade bara sturskt att jag får äta allt, egentligen, men jag måste lägga tid på att planera, handla rätt råvaror, tillbringa mer tid i köket och ta med egen lunch till jobbet. "Mitt älgkött i frysen innehåller inga e-koder, he he!"

Och fantasin flödade; vad jag skulle baka och äta. Vispgrädde!

 

Första turen till butiken gick bra. Det var väl 2.1 och jag handlade grönsaker, frukt och cremefraiche. Billigt blev det också, under 20€.

Andra turen till butiken var så igår. Blev lite dyrare men hade verkligen inget i kylen så det var tvunget att kosta mera. Men redan har jag märkt att det är lite jobbigt. Försöker tänka i nya banor och köpa hem något jag inte handlat förut bara för att få variation.

Tack och lov var jag förberedd! Ett par bekanta gav mej tipset för några år sedan, då Atkins var stort. Ha med ett förstoringsglas till butiken! De var då i 50-års åldern och skulle enligt Atkins undvika kolhydrater. Vad de upptäckte var att innehållsförteckningar och näringsvärden alltid var skrivna med pytteliten text. Ty se, fabrikanterna lägger hellre en vacker, frestande fantasibild på sina matförpackningar än de tråkiga, obligatoriska infotexterna. Så mina bekanta köpte ett förstoringsglas som de drog fram i mataffären.

Nu ägde jag redan ett förstoringsglas och jag har gått med det i handväskan ett antal år redan, fast jag har aldrig använt det. Det låg faktiskt i sin originalförpackning då jag tog det i bruk den 2 januari! Vet inte om min dotter tyckte det var lite genant då hon såg det, men efter nån minut så tog hon det ur min hand och kollade lite själv bland burkar och förpackningar,

 

Vi upptäckte bland annat följande: Ett känt varumärkes extra creamy coconut milk var dyrare än deras coconut milk. Den kommer i mindre förpackning men kostar ca 50% mer. Den creamyga varianten innehöll dock inga e-koder och inget vatten medan vanliga kokosmjölken innehöll både ock. Jag förundrar mej lite över detta. Råvaran kostar alltså X€ men om man spär ut den i vatten så måste man för hållbarhetens skull tillsätta e-koder. Den tunnare varianten innehåller alltså till antalet flera ingredienser men är billigare. Frågetecken?

 

Så dethär är alltså ett hett tips till de som vill bryta sina gamla matvanor; köp ett förstoringsglas!
Jag kände mej lite halvblind den första gången jag handlade men redan igår (andra gången) så tänkte jag inte så mycket på det. Jag lärde mej samtidigt någonting och då gör det inte så mycket om jag kände mej halvblind en liten stund i mitt liv.

God morgon! 

Vaken redan klockan sju. Jag vill inte stiga opp så här tidigt eftersom jag inte vill äta frukost så här tidigt. Ska väl masa mig opp iaf, koka lite kaffe och lägga upp dagens program.

 

Jag är ledig idag. Och i morgon och på måndag. Jobbar sedan kväll resten av veckan.  Lite splittrad inför detta eftersom jag alltid tyckt kvällsjobb är jobbigt då det rubbar rutiner men det är egentligen skitsnack eftersom jag jobbat kvällsskift rutinlöst i över sju års tid. Sen vet jag inte om jag någonsin haft rutiner heller, jag har nog bara levt med. 

Så nu byter jag åsikt.  Kvällsvecka är helt ok!

 

Kaffe, röd fil och müsli till frukost. 

Regnbågsforell i gräddsås med potatismos på dagen,  sallad med nåt lite senare och framför tvn blir det mina hemmagjorda rödbetssnacks och vindruvor.

Då var dagen mat planerad.

 

För att inte hemfalla åt frosseri så ska dagens sysselsättning vara just det;  sysselsättning.  Städa, plocka, kanske sy nånting,  läsa lite,  sticka klart de fula strumpona av restgarn osv. 

 

Då stiger jag upp: bring this day on!

Dag tre bakom mej. Upplevde hunger igår kväll och det var länge sen! Men tog en kopp te och tänkte på något annat. Egentligen kunde jag ju ätit något,  men hade inget e-kod-fritt smått att snaska på, så då fick det vara. 

 

Samma hunger i morse före frukost och jag åt min yoghurt och müsli med god aptit. 

Lunchen jättegod: lika god som den varit de två tidigare dagarna.

Och på eftermiddagen åt jag jordgubbar till kaffet, tro det eller ej! Visserligen egyptiska och sura i själen, men eftersom det är januari så var det en ganska exotisk upplevelse i sej.

 

På jobbet blev jag lite trackad av en påse tortilla chips. En arbetskompis läste innehållsförteckningen och konstaterade att inga e-koder existerade men då kom ju min andra överenskommelse ivägen. Den om inget godis-inget chips-inga sötsaker-en månad i taget med en annan arbetskompis. Sen har jag svårt att tro att chipsen faktiskt är kodfria.

Så de fick vara, och jag mår bättre så. En månad åtminstone. 

 

Nu ikväll blir det vindruvor och sodastreamat vatten -nam! Eller? Jo, nam. Om jag bestämmer så!

 

Snart dag två bakom mej.

Var på jobb idag så det var ju lite mera att tänka på; butiken full med mat och jag ska hålla bort e-koderna, men det gick bra. Frukosten blev ju tidig, förstås. Första kaffepausen är redan klockan åtta och jag laddade med min egna musli i ekologisk naturell yoghurt. Surt! Men mättande.

 

Middag; min fantastiskt goda gårdagens luddag toppad med en hel röd paprika.

 

Andra kaffepausen. Hade planerat in en frukt och för första gången i mitt liv har jag ätit färsk mango. Supergott! Svårhanterlig; jag har ju sett bilder hur enkelt det är att tärna mango men det var då inte lätt. Skar snitt runt hela frukten och skulle med ett enkelt knyck öppna upp den vackert gulröda frukten. Pyttsan. Skar ännu ett snitt runt den och tryckte in först kniven och sedan naglarna i den ¤¤¤ gulröda frukten. Naglarna blev fulla av mango (just fått naglarna att börja växa.) Bände för allt jag var värd isär den ¤¤¤ ¤¤¤ frukten, och se -en fjärdedel gav med sej! Sen en till och sen skalet av den tredje delen. Då tog jag kniven igen och skar loss sista biten från kärnan. Voilá! Så ska man snitta längsmed och tvärsöver och vända ut-och-in och bitarna blir så fyrkantiga och lossnar så lätt. Hade ett litet ledsamt fat med oformliga mangobitar på -svinnet var säkert enormt- men MANGO åt jag!

 

En teori: Frukt är svårt. Kostar mycket och blir fort förstört. Varför köpa hem en dyr frukt som man till en tredjedel mosar ner i en smoothie medan man sparar de två andra tredjedelarna i kylen för framtida behov. Redan dagen efter är de sparade bitarna dåliga och borde kastas bort. För använda en hel frukt i en smoothie; det är nästan lyxvarning på det. Då kan man hellre köpa tre chokladstänger som man äter opp på en dag eftersom de inte heller håller så bra...

Det är nästan lite synd om frukterna, känns som om de skulle ha en själ. För åtminstone i mitt hus så hålls nog frukt och grönt i kylskåpet medan chokladen försvinner.

 

Min dotter pratade om sitt komplicerade förhållande till banan, och jag håller lite med henne i somligt. För gröna bananer är beska, för bruna bananer är söta och lite slemmiga. En helt perfekt banan (utseendemässigt) kan bli en smakbesvikelse när man kommer hem. Dessutom kan den ha ändrat färg under hemfärden. Fått sej nån stöt och blivit brunaktig och lös i hullet. Och sällan köper jag EN banan, för det är på nåt sätt lite udda. Handlar bara för stunden, typ. Nej, en klase bananer köper jag hem, för den ska ju hänga i bananklaseställningen och endast en banan hänger lite väl dåligt. Sedan kan jag ju alltid ta en banan, men redan då jag bryter loss den andra bananen så börjar klasen hänga lite snett och omotiverat åt ena sidan och sedan tar klasen slut och jag stöder opp den sista bruna, skrynkliga bananen mot"ryggen" av ställningen och skulle behöva köpa mer bananer men då jag ju inte tycker OM banan, egentligen!

 

Note to self: Sluta köpa bananer. Sälj bananställningen.

Klockan är 19:30 och idag skriver vi första januari. Gått bra att vara utan e-koder men jag förväntade mig inget annat; jag har ju förberett mig mentalt ett antal veckor och ser verkligen fram emot det här.

 

Så jag åt paprikaomelett till frukost, ugnsrostade rotsaker med rökt älgkött i creme fraiche-sås till "luddag" och frukter och fetaost framför Ivanhoe senare på kvällen.

 

Luddag? Lunch och middag i ett.

Istället för brunch, ni vet. 

Klockan är 21:00 den 31.12.2013.

Jag har väntat på den här stunden sen jag fick idén för några veckor sedan. E-kod-fri januari.

 

Det hände på jobbet. 

Jag skrev ner ingredienserna för ett tiotal olika bullar, semlor och andra bakverk i upplysande syfte, och konstaterade att endast en av produkterna var totalt utan e-koder. Samtidigt noterade jag att de produkter som doftade godast innehöll opp emot tio e-koder. Jag bestämde mig nästan genast;  jag ska försöka leva utan e-koder ett tag. Lika snabbt bestämde jag mig för att januari blir min försöksperiod.

 

Inte många har varit uppmuntrande kan jag ju säga. "Det kommer att bli svårt, det finns koder i allt." "Vad kan du äta då?" "JAG kan inte vara på någon diet!"

 

Jodå, det finns koder i mycket men inte i älgköttet i min frys. Inte finns det mycket koder på frukt och grönt avdelningen i butiken, heller. Eller i Karl Fazers blå...

Jag kan alltså äta vanlig mat men det kräver kanske lite fantasi vid tillagning samt lite mer tid. 

Och nej,  det är ingen diet jag läst om, det är bara en idé jag fick.

 

Ser fram emot morgondagen,  då blir det nånting med julens överblivna rödbetor och rökta älgkött...

Men mina fingrar är för tjocka. Eller griffeltavlan för liten. Eller nåt. 

Jag har införskaffat en ny mobil med touchscreen -den moderna varianten av griffeltavla.  (Googla det; brukar normalt åtföljas av en hartass.) 

 

Min första kontakt med dylik touchscreen var dotterns htc som jag var tvungen att låna för att ringa kundservice då min egen trogna Nokia låst sej. Jag var redan relativt förbenad och inte blev jag lugnare av pausmusik och "vi bandar samtalet för att förbättra vår service"-beskedet. Sen svarar det.

"För betjäning på svenska,  tryck två."

Jag skulle trycka två, men det fanns ju inga SIFFROR! Så jag rusade in till döttrarna, vrålandes något om hu fa-en får jag valt tvåan -kryddat med lite mer fula ord än jag kan publicera...

 

Undrar om jag förbättrade deras kundservice?  Och jag undrar också hur gott de som senare lyssnade på inbandningen fick skratta?  Om den fungerade som underhållning på personaljulfesten?

 

Så då jag och lillflickan berättade åt den studerande dottern i närvaro av telefonförsäljaren att mamma köpt en touchscreen så spände hon ögonen i försäljaren och sa

-NEJ, har du sålt en sån åt henne?  Hon kan ju inte använda den!

 

Men jag blir bättre,  och min arbetsplats är full av unga flickor som gärna hjälper en gammal tant! 

 

Min våg gick sönder. Plötsligt en morgon så visade den nästan 10 kg mindre (alla överviktigas dröm!) men eftersom jag är en logiskt tänkande kvinna så klev jag av den, klev på igen och då vikten fortfarande var "för lite" så bad jag min dotter att komma och väga sej. Hon vägde samma sak, vilket också var fel då hon väger runt 60 kg. Alltså blev vår personvåg återvunnen -eller grovsopa- vilket man föredrar.

 

Sedan dess har jag bytt jobb och fått mera ordning i mitt liv med den nackdelen att jag blivit bekväm; från treskiftesjobb och en begränsad tidsplaneringsmöjlighet till välplanerat tvåskiftes med lyxfrukost. Min kropp och mitt psyke gillar det!

 

Under hösten märkte jag ingen förändring eftersom jag ändå cyklade till och från jobbet ända in i november, men då kölden och snön kom så började jag ta bilen istället och i den stannade jag ända fram till april.

Förändringen kom snabbt. Arbetskjortan började gapa illa över brösten och jag får ständigt dra i den då den glider upp. Byxknappen måste öppnas om jag har sittande arbete en dag. Jobbigare att vara och arbeta, helt enkelt. Mitt införskaffade gymkort har under sommaren hjälpt lite grann men kunde vara effektivare... Så jag kom fram till att jag saknar en -våg!

 

Igår flyttade den in. Köpte en som visar -eller borde visa- fettprocent, vätskeprocent, muskelmassa, viktuppgång/nedgång osv men den visar "Err" då jag kliver på!

Programmerade den flera gånger; längd, ålder, kön, aktivitet. "Err". Bad dottern kliva på -alla inställningar och siffror blinkade och blixtrade, och fungerade. Har testat ett flertal gånger men mitt resultat är detsamma -"Err".

 

Enligt manualen är jag utom avläsningszon. Kan inte vara längd, ålder eller kön. Kommit fram till att det måste vara fettprocenten eftersom den är den första sammansättningsprocent som syns och den är begränsad mellan 4 och 50 %. Består jag alltså av över 50 % fett?

 

Måste testa en person till, sedan får framtiden utvisa vågens öde...

 

Några veckor har gått sedan jag var på gymmet senast. Men jag har varit busy; började jobba igen efter semestern samt byggt en terrass på nästan 50m2 och nästan helt själv. Och det var träning, det!

Grävde i grus för att få grundramen i pass; det tog några dagar. Åtgång; 20 stycken 2x4or som var 4,40 meter långa, med okänd vikt.

Då själva plankåtgången var uträknad så åkte jag med min dotter och handlade 140 plankor på 3,60 m och alla skulle lastas på bilkärran och lastas av hemma. Blev senare tvungen att ta ännu en tur till Byggmax efter 10 plank till...

Sen är ju en terrass på marknivå vilket innebär att allt mätande, sågande och borrande sker i squats-position så mina rövmuskler blev ordentligt utmanade under dessa några veckors tid; tack och lov att det regnade nån dag ibland så jag var tvungen att sitta på soffan eftersom musklerna var helt stumma!

Varje enskild planka orsakade således i medeltal sju squats och jag satte ca 10 plank på plats (gav tre längder) per dag jag jobbade, vilket tog ca tre timmar med fastskruvning och städning efteråt. 46 skruvar per längd så det blev ca 200 squats per arbetsdag.

Jag har skruvat fast totalt ca 2300 skruvar sittandes på huk, det ni!

 

Nu planerar jag ett 8m2 stort stenbelagt område för grillen mellan terrassen och förrådet, eftersom jag inte vill ha kolgrillen ståendes på trä -tror det skulle brinna rätt bra om grillen välte...

Det är 67 tegelstenar per kvadrat, 536 stenar totalt eller minst 536 squats... plus övrigt arbete som mätning och grävning. Mera vardagsmotion, bara...

Efter tre veckors semester har jag nu börjat jobba igen.Med dagens bensinpriser så tar jag vid där jag slutade i våras och cyklar till jobbet.

Kunde kastat bort väckarklockan då den lät illa vid 0510. Tänkte en stilla tanke om att ta bilen i alla fall, det är ju första dagen efter ledigheten... om jag behöver handla hem nånting?

Raderade dock den tanken och steg upp likt Kalle Anka på husvagnssemester; lätt motvilligt. Önskade att jag kunnat bädda som honom också.

Nåväl, håret flätades och gymväskan kollades för jag hade tänkt gå på bodypump kl 15:45 (fast jag trodde inte riktigt på det själv, inte såhär tidigt på morgonen).

Och så blev cyklingen en sån positiv överraskning!

Innan semestern hade jag cyklat några veckor. Inlett med otroligt dåligt flås efter vintern -och en stor del av våren- bakom ratten. Då jag äntligen började cykla i maj så använde jag mej av de låga växlarna -var ner i trean, använde aldrig sjuan och valde en väg med lite färre uppförsbackar. Döm om min förvåning då jag tog djävulsbacken och alla andra uppförare i sexan och i övrigt körde högsta växeln! Luften var frisk och jag cyklade relativt lugnt hela vägen. Pulsmätaren gjorde ingen nytta för jag var under pulszon mest hela tiden och anlände till jobbet nästan helt utan svettdroppar i pannan. De som skymtades orsakades troligtvis av hjälmen...

Så jag drar bara slutsatsen att min semester var aktiv trots att jag inte tränade så mycket som jag planerat. Jag höll på med mina rosor och min terrass, och kunde ibland till och med tänka att jag skulle vilja göra nåt annat än titta på tv på kvällen. Och det har jag då aldrig tänkt förr!

Jo, jag gick på bodypumpen också, men vid dipsen undrade jag för mej själv vad jag egentligen gjorde där...

 

Hade frågat lite på jobbet av de som är vana vid att träna; VAD är bodypump?

Aha, träning med skivstång.

Jo, det har jag ju hört talas om.

Ska visst vara bra?

Hur mycket ska jag lägga på första gången? Hade tänkt mej 10 kg totalt som begynnelsevikt.

(Rått skratt)

Börja du med fyra kilo!

 

Rustad i svart träningstop och svarta trikåer kunde man ju nästan ta mej för en riktig snygging. Lite knöligt på baksidan av kroppen men jag ser ju inte den, jag. Vattenflaska, liten handduk för eventuell svettdroppe och en liten ynklig biljett i handen som jag lade märke till att alla andra också tog med sej in i salen.

 

Vana bodypumpare hade redan installerat sej med stepbräda, gymppamatta, ett stycke stång och lite lösa vikter utspridda runtom sej. Började ana att dethär kanske blir lite tyngre än jag väntat mej. Jag frågade min golvgranne vad jag behöver och hon hjälpte mej tillrätta, tack för det! Min vana trogen måste jag lite ursäktande nämna att dethär är min första gång och bla bla bla. Försökte vara lite cool medan jag utforskade hur vikterna och stången egentligen sitter ihop med varann och sneglade lite på grannen igen eftersom mina vikter liksom inte riktigt ville hållas på plats. Mycket riktigt, i en korg invid ställningen med vikter fanns en massa små svarta saker som hade nåt sorts fasthållande syfte; ett lås!

 

Puh, nu ska vi börja! Hoppas att jag inte ser alldeles för amatörmässig ut ändå.

 

Stilig blond ledare kommer fram till mej med handen framsträckt och jag SKAKAR HAND med henne och PRESENTERAR mej. Hon ler vackert och säger sitt namn. Babblar på om min första gång bla bla bla och frågar om jag har allt jag behöver. Allt ser bra ut ler hon (så trevligt!) och sen säger hon att hon ska ta biljetten! Hon får den ihopskrynklade biljetten och fortsätter vidare till nästa som endast med ett "hej" räcker henne sin biljett. Det gör alla andra också.

Så det var därför hon räckte fram handen! Kunde sjunkit genom jorden...

 

Men jag klarade bodypumpen utan att svimma, och det var riktigt roligt då det slutade. Min lilla 30x40 handduk var genomvåt av svett, musklerna skakade och kinderna var glödheta. Befann mej nånstans mittemellan en känsla av att dethär var ju ganska kul och känslan av att vara bortgjord för all evighet på det passet samt "dethär gör jag aldrig igen"!

 

Och tack till min arbetskompis som rekommenderade fyra kilo som begynnelsevikt; utan henne hade jag säkert dött i muskelkramper, antingen under passet eller dagen efter!

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har nu ägt gym-kort i sex veckor. Inte har jag tränat överdrivet mycket, och jag är nog lite kluven inför tanken att jag skulle bli biten av att träna. Men det går an.

Jag hade kortet i två veckor innan jag ens gick dit. Minns inte idag orsakerna men kan ha varit nån lätt förkylning, eller tidsbrist, stress på jobbet så jag ville bara hem efteråt, eller nåt annat. Jag minns inte, men det vet jag att det fanns säkert en tungt vägande orsak till att jag inte gick dit. Och då har jag ändå gymet på hemväg från jobbet.

Första gången jag äntligen svängde in dit så hade jag kastat ner två par träningsbyxor men ingen topp i väskan, så då tänkte jag först att -jaha, nu får jag fara hem direkt. Sen så överlade jag med mej själv; jag hade ju på mej t-shirt då jag kom, kanske jag kan gå och kolla läget ändå? Och så tacksam jag var över att jag var ensam i salen; tyckte att min utstyrsel var hemsk! Vilket den var, nog kunde jag skaffa mej snyggare kläder. Konstig tanke; de duger att ha på sej då jag tar mej från punkt A till punkt B -i åsyn av människor- men som svettkläder ensam i gymet är de förskräckligt fula!

Som sagt, jag var ju ensam och hade med mej träningsprogram ur Fitness magasine samt svetteduk så jag tänkte att jag kör väl lite, då.

Av åtta olika... "rörelser"? Vad heter det? Maskiner? Så hittade jag bara fem som jag kunde göra. Två saknades helt och hållet och inte hittade jag nån matta som jag kunde göra crunchies på (magövningar, alltså. Stavade jag det rätt?)

Jag var sådär konstig till sinnet då jag lämnade salen. Lite stolt över att jag verkligen gått dit, och verkligen gjort nånting. Lättad att inte så många hann se mej. Skam över att jag inte ens frågat de som jobbar där vad jag kunde gjort istället för de övningar jag inte "hittade". Besvikelse över att jag inte var speciellt svettig; inget Biggest Loser, precis!

Så jag lämnade Wellness i samma t-skjorta jag tränat i och lade på minnet att kolla gymväskan ordentligt till nästa gång, samtidigt som jag lite tvivlade på att det blir nån nästa gång. Jag har hyrt kort för fyra månader men tänkte att eftersom jag betalade största delen med motionssedlar så har ju fyra månaders medlemskap kostat mej endast 22€ och det är ju inte mycket pengar att kasta i sjön? Kan vara värt det bara jag inte behöver gå dit en gång till och känna mej ful, dum och lite löjlig!

 

Följande gång jag gick dit hade jag kollat väskan ordentligt, hade vattenflaska med och skulle modigt gå på Bodypump... Fortsättning följer!