Det blev inte graven, trots allt.

Jag köpte bostad för sex år sedan. Minns att jag under inflyttningsproceduren i något skede tänkte att "nästa gång flyttar jag till 1,5 m2 ett par meter under jorden". Det var nervigt och svettigt och mycket jobb med ytrenoveringar och kånkande av lådor och funderingar över ekonomin. Kände mej lite vuxen också -alla säger ju hela tiden att det är dumt att bo på hyra, det är mycket smartare att äga sin bostad och betala åt sej själv. Och med viss press på mej hemifrån med orden att jag borde ju ge ett bud och prata med flera banker, så tog jag alltså beslutet att investera -så att mina barn får ärva nånting då jag är borta... också dessa ord hemifrån...
 
Några år gick.
Jag fixade terrass och kök och husbolaget fixade lite här och där, och jag hade det ganska bra.
 
Sen blev ekonomin sämre. Visst betalade jag av på bostaden men det fanns ju aldrig pengar över till något roligt. Skaffade ett extra jobb men det tog mera än det gav. Jag började må dåligt, ville bli fri från bojorna, bli skuldfri. Kände att jag lever ett tråkigt liv; går till jobbet, kommer hem, äter (för mycket och för fel), sover och repeat.
 
I januari 2016 kändes det som om bostaden gjort sitt och jag anlitade mäklare för en försäljning.
 
Och här kommer uppenbarelsen.
 
Visst är det smart att äga sin bostad och betala åt sej själv. Vad ingen berättar är att senare, då du vill gå vidare i livet, så kanske du inte kan eftersom ingen vill köpa din bostad!
 
Hade två olika mäklare under nästan ett års tid, sänkte priset till smärtgränsen men insåg till sist att jag måste övergå till plan B. Jag är ännu ung och om jag ska må bra måste jag för stunden släppa drömmen om att bli skuldfri. Därmed tog jag bort bostaden från försäljarmarknaden och överlät den åt hyresmarknaden.
 
Och nu flyttar jag igen. Inte till graven, som jag tänkte en gång, istället blir jag inneboende hos mina systrar under några veckor för att sedan fortsätta ut i världen några månader.
 
Minns dock fortfarande orsaken till att jag tänkte min framtida flytt vara nåt helt annat; alla dessa saker! Något jag tar tag i då jag igen befinner mej på fosterländsk jord; att rensa, sälja och slänga. Så nu blir väl två flyttningar till i livet, jag tycker att fjorton flyttningar skulle ha räckt...

HA!

Jag säger bara "HA"!
Ser sååå fram emot årets semester; om en vecka är den inledd, och då återkommer jag...

Plus 2 kg på 2 veckor...

...det var verkligen inte meningen!
Och jag anklagar ingen förutom mitt kylskåp och förändringarna i mitt liv...
Såhär gick det till;
 
Under våren förlorade jag nästan tio kilo. Folk runt omkring mej började märka det. Och jag tänkte att då tio kilos viktminskning varit med mej under en tid så ska jag lägga ut det på nätet till allmänt beskådande, för då går jag inte upp det igen. Och alla ska beundra resultatet vart efter jag fortsätter gå ner och blir precis sådär vältränad muskulös som mitt inre jag egentligen är.
Sen kom semestern. Ledighet, resa, inte-så-mycket-grillmat-men-ändå... Vikten stod stilla länge men sen kröp nån kilo tillbaka. Fyra, för att vara exakt. Och på det sättet log vågen mot mej under följande månvarv.
 
Igår kväll -efter två självgående veckor- så ställde jag mej på vågen igen. Har medvetet undvikit den dessa veckor eftersom jag vetat vad den planerat för mej. Precis som jag anade så hade den lagt till ännu två kilo! Och om min matematik inte sviker mej -också, precis som vågen gjorde- så betyder det a) att jag gått opp mer än hälften av det jag gick ner och b) att jag till julen KAN väga sexton kilo till, om det skulle behövas.
 
Så nu, idag, har jag ett val. Eller egentligen inget val eftersom för jag bara har en sak att välja, så det blir alltså ett alternativ: jag har idag alternativet att ta bort det som kommit till och fortsätta skala ner i storlek. Jag hade ju redan tvättat mina fet-jeans och lagt dem i korgen med tygrester för återanvändning utan att för den skull mena att jag skulle återanvända dem som plagg på egen kropp!
 
Så nu, bannade kylskåp som försett mej med smör och grädde som blev till kanelbullar i min frys och de hatade/älskade förändringar som skett i livet och speciellt boendet under augusti -nu flyr ni er väg! Jag har ett nytt nyårslöfte i tankarna och innan det ska åtminstone mina återvändande kilon vara borta för gott!
 
Naiva problem jag har, medan människor dör i lastbilsutrymmen ute i Europa... jag skäms...
 
 

Sjuttioandra timmen...

Nä, det är inte så tragiskt som det låter. Jag räknar inte timmarna. På allvar. Jag bara konstaterar fakta.
 
Köket blev alltså omorganiserat en aning, har bara högen med tidningar och övriga papper att sortera igenom. Den högen finns i en korg på matbordet och det är ingen panik att göra nåt åt saken eftersom det ser ganska "städat" ut så länge ingenting kryper ut över bordet.
 
Det rum som faktiskt blev tomt håller på att fyllas i långsam takt. Mitt soprumsfynd i form av två stolar från 1915 som jag restaurerade opp under våren har placerats vid fönstret tillsammans med det lilla runda bord jag vann vid ett lotteri på en hemslöjdsskola på 80-talet. Färgerna på möblerna är som om Carl Larsson själv skulle varit inblandad!
En gammal Amerikakoffert står i ena hörnet -har tänkt att den ska bli ett skåp så småningom. Eller gammal och gammal, har ingen aning om nån ålder men den ser åtminstone gammal ut.
 
Det rum som tjänat som förråd i flera månader är lite spretigt än. Allt udda som inte har en egen plats lyfter jag in dit för att kolla igenom än en gång, men framtiden för det rummet är att det ska bli min egen lilla syateljé...
 
Mitt sovrum ska rensas. Där finns symaskiner, sytillbehör och olika halvfärdiga skapelser men allt det ska också in i "udda-rummet". Sovrummet ska bli ett fredat område som ska vara lättstädat.
Sen börjar jag väl om från början med städningen; flyttar runt alla ägodelar från rum till rum som i en enda ond cirkel i evigheters evighet!
 
Dagen har jag dock ägnat åt utearbete. Klippt gräs och rensat ogräs. Tog inte lång tid men det har irriterat mej lite att sommaren varit så dålig att jag inte orkat ta mej ut på bakgården. (Undanflykt!)
Har bara klippt gräsmattan var tionde dag och inte räfsat eländet en endaste gång... ogräset har jag rensat en gång... men nu ska det bli ändring på det! Eller nästa vår ska det bli ändring på det...

Mitt liv -tredje kapitlet

Nu har jag bott själv i 24 timmar. Mina döttrar flyttade hemifrån igår.
 
Dethär är en kluven känsla.
Glad över att de står på egna ben. Men samtidigt har jag nån lite orolig känning i kroppen... visst litar jag på att det ska gå bra -för dem. Men JAG då?
 
Jobbade idag och återvände hem till mina katter. Började städa köket. Vill göra det till mitt. Organiserar om i köksskåp -alla vaser i samma hylla, allt te och kaffe på egen hylla. Kokböckerna synliga. Det lämnar luft mellan mina skäppor och burkar! Skäms lite över att jag vill ha ett eget kök, men skulle inte tveka en sekund att trycka ihop allt igen för att göra rum för barnens skäppor och burkar om de skulle behöva flytta hem. Fast det vill jag ju inte, inte egentligen... att de flyttar hem, alltså.
 
Och deja-vu! Jag har gjort dethär förr, flere gånger. Städat ut personer ur mitt liv. Men då har det varit mera definitivt; jag har städat ut karlar.
Flickornas pappa kom hem till packade flyttlådor då jag var gravid med andra dottern. Han blev väl en aning chockad... kände mej rik som ett troll då jag låg på BB fast jag inte hade mycket av materiellt värde. Var självgående ungefär fem år före jag träffade min blivande man.
Efter tre års äktenskap fick min man skilsmässopappren framför sej, bara att skriva under. Jag hämtade hem tomlådor åt honom men denna gång packade jag inte en endaste sak, det fick han klara själv. Sen tapetserade jag om några rum och inledde åter ett självgående liv.
Och en fästman några år senare fick tillbaka ringen och ett fåtal andra smycken jag fått efter ett halvt års förlovning.
 Vi hade tack och lov inte hunnit flytta ihop så jag behövde inte anstränga mej det minsta...
 
Skillnaden denhär gången är att separationen inte är definitiv. Och jag har hjälpt till så mycket jag kunnat. Burit hem flyttlådor. Kånkat på soffor och lådor, nerför och uppför trappor i trappuppgångar med otillräcklig hisskommunikation. Kopplat tvättmaskin, skruvat upp och ihop saker och ting, lagt mej i hur möbleringen skulle vara mest praktisk... säger hela tiden nånting i stil med "...men en såndär har jag hemma, ni kan ta den!"

Och egentligen gör jag det gärna, för jag vet att allt kommer att gå finfint. Jag är dessutom en super-mamma som kan allt, även bo själv nu då mitt livs tredja kapitel tar vid!
 
 

Resan börjar.

Igår kväll föll så sista biten på plats, jag fick bekräftat min första övernattning. Tänker inte boka på förhand hädanefter, jag litar på att "the Camino will provide" men att ha resan från Vasa till SJPdP helt klar känns betryggande. Sen är det bara att gå!

Nu är det officiellt!

För ett par dagar sedan berättade jag så för mina föräldrar vart mina semesterplaner tar mej.
Så nu kan jag berätta för hela världen om någon skulle fråga...
Frågor?
 
Nähä, men då berättar jag iaf.
Jag ska vandra El Camino. Jag har flygbiljett till Paris och tar därifrån tåg/flyg ner till södra Frankrike. Jag går så långt jag orkar och hinner för att inte missa flyget hem till Finland från Madrid.
 
Hmmm. Nu då det är nerskrivet är det ju inte så märkvärdigt, egentligen.
Tycker jag är relativt väl förberedd, jag vet att jag ska lyssna på fötterna och tänker njuta av varje sekund. Ska undvika att vara uppkopplad på nätet alltför mycket, annat än för att höra om barnen (de är ju nog vuxna...) mår bra och att lägenheten står kvar (den kommer att vara bebodd så den borde ju stå kvar...)
 
Sen då jag kommer hem så får jag börja på med mitt nya kök. Fick hem det igår så nu ska det bara putsas opp och skruvas fast i väggarna. Som det sägs; om man stickar och river opp så har man alltid något att göra. Ibland kan jag undra vad jag håller på med... sen jag köpte bostaden har den varit halvfärdig. Först renoverade vi och flyttade in en höst. Sen började barnen röra på sej; flyttade ut och tillbaka och ut igen. Och tillbaka. Förra sommaren byggde jag terassen och nu blev jag plötsligt med kök.
 
Nu tänker jag redan på hur lilla vessan ska fixas till, med små mosaikplattor på golv och väggar samt spegeltak och kristallkrona... Nästa sommar!

Min massör...

...ger mej huvudvärk!
Men det hör till då axlar och nacke får sitt.
Två burana 600 och vatten på. Och vila...

Underbara sommar!

Är det inte fantastiskt? Å jag är inte ens bitter -jag älskar väder!
Visst kunde det var uppehåll också, de flesta är väl av den åsikten -speciellt om ledigheten är begränsad till tre-fyra veckor. Jag väntar ännu på min lediga tid eftersom jag då ska göra något jag aldrig gjort förut, men istället för att bara vänta och tycka att regnet förstör så tycker jag faktiskt att allt är superfint i mitt liv just nu.
 
Till exempel -jag har ett jobb. Kunde vara mera betalt men arbetskompisarna är otroliga och jobbet i sej ganska lugnt. Nog kunde jag väl stressa över vissa detaljer men jag är i den åldern att jag inte ids... Visst, ibland så bara tittar jag på klockan och biter ihop men jag vägrar få en hjärtinfarkt på grund av nåt så trivialt som ett jobb! Och om jag tänker på saken så skulle ett arbete med mer ansvar och längre, tyngre dagar säkert ge mera pengar men det skulle väl äta opp mej mentalt, i alla fall just nu. Så jag är helt tillfreds!
 
Jag har en bostad. Snart har jag kanske ett nyare kök.
Det som brukar hända andra har hänt mej -kom över ett begagnat kök i superfint skick för 350€. Kvalitet, snygga färger och i modifierad version kommer det dessutom att passa in i mitt nuvarande köksutrymme. Väntar bara på måndagen så banken får säga sitt eftersom mitt underbara jobb inte ger några överlopps slantar utan jag måste låna lite för att förverkliga drömmen. Men köket har jag reserverat och jag har ingen orsak att tro att det inte förverkligas. Än.
Och om det av någon orsak blåser mej förbi under denhär veckan så behöver jag inte ta nåt lån och då vinner jag iaf.! Men köket skulle absolut höja värdet på min lilla bostad så jag önskar, önskar, önskar!
 
Jag har mina vackra, underbara barn. Behöver inte utvecklas mera än så -de är mina (och bara mina!) och om jag dog idag så dör jag lycklig för jag åstadkom ändå någonting helt underbart i mitt lilla torftiga liv!
 
Jag har mina katter. Crazy catlady? Jawohl!
 
Jag är händig; förra året höjde jag också värdet på min bostad med någon tusenlapp eftersom jag anlade en altan på nästan 50m2 bakom huset. Snyggt!
I år svängde jag ihop ett vackert trädgårdsbord på tre meter gånger 80 cm bestående av grova plankor, två underreden till gamla symaskiner, svart sprayfärg och 16 jättevagnsbultar. Också snyggt!
 
Och jag är självgående. Självständig. Fri. Singel. 
Inga skitiga strumpor i tvättkorgen.

Kan jag ha det bättre?
 
 

Imorgon...

...återkommer jag.
Tänker på att skriva varje dag, men sen tar tiden slut eller så hinner jag lägga mej eller så är datorn inte laddad...
...men imorgon...

Min magiska soffa... och dator!

Denhär veckan jobbar jag kväll så jag slutar 21. Det betyder att jag har hur mycket tid som helst på förmiddagen att göra saker och ting. Men eftersom jag var så duktig i söndags då jag gick en evighetspromenad så tar jag igen latheten idag. Och igår, också... Imorgon är jag ledig men ska till massör på morgonen så jag är säkert out och groggy några timmar efteråt. (Så roligt att använda nöördiga ord!) Eftermiddagen blir en stund på stan i olika ärenden och kvällen borde jag ägna åt mitt nya terass-bord...
 
Som sagt; soffan är lockande! Och datorn med den. Satt med min almanacka och funderade ut när jag ska gå/cykla/bila till jobbet de närmaste veckorna. Hittade en hobbynotering några veckor framåt i tiden och kom på att jag ska önska arbetstur till den dagen. Öppnade datorn; och här sitter jag! Facebookade en stund, kollade e-post... och nu blogg. Om jag gått till jobbet som jag tänkt hade jag varit halvvägs redan...

Sol"bränna" på köpet.

Förra veckan gick jag en sväng på 15 km. Tog tre timmar.
Så denhär veckan tänkte jag gå lite längre; kombinerade gårdagens familjesammankomst med 20 km hem.
Nu tog det fyra timmar så jag håller en jämn takt, åtminstone.
 
Hade med mej det nödvändigaste; telefonfodralet för min Samsung, hemnyckeln och välfyllt vätskebälte. Ingen mössa -för jag använder inget skydd för solsting. Men heller inget solskydd för kroppen, och det var väl där jag missade lite...
Är inte vackert solbrun utan mer rödsaltad kassler. Träningstoppens axelband lyser vita på mina axlar, så ock halsringningen, bh-band och Samsungfodralets form på vänster överarm. Bröstbenet, näsrygg och kinder är kassler medan halsen är vit -den låg väl i skugga...
 
 Idag känner jag av solbränna, muskler i ben och rumpa samt nötningsytor där telefonfodralets kardborrefäste skavde mot armen. Allt utom skavsåren är helt trevliga känslor! Och psykiskt känns det också bra: Det är intressant att gå, även längs tråkiga vägar. Kändes renande ett tag och jag undrade för mej själv om det är nu den börjar; vandringen. Inte om nio veckor, utan nu, just i denna stund.

Nedräkningen börjar...

Idag skriver vi lördagen den 1.6.2014. Om tio veckor kollar jag packningen för de sista gångerna och blir skjutsad till flygplatsen vid åtta-tiden. Sen är det bara jag och mina tankar under flera veckor. Också ett sätt att tillbringa sin semester... hoppas jag älskar mig och mitt eget sällskap!
 
Nu är det alltså hög tid att ligga i hårdträning! Sanningen är den att jag ska gå cirka 30-35 km varje dag under 25 dagar och som jag förstått det så är det en utmaning. Eller egentligen tycker jag inte det; jag går till och från jobbet, eller cyklar. Ibland är jag lat och tar bilen... Sen jobbar jag stående och gående hela dagarna. Ibland är jag på gymmet. Så någon sorts grundkondition har jag väl!
Utmaningen ligger i att gå med sju-tio kilo packning på ryggen. Tänkte satsa på sju men jag har inte vägt nånting än, förutom ryggsäcken (800 g) och sovsäcken (1200 g). Blivit erbjuden att låna både det ena och det andra men jag kör med de grejer jag har -jag vill göra detta själv! Ids inte heller köpa nya moderna "tekniska" dittan och dattan, det är ju bara min första vandring och om jag blir "biten" så kanske jag investerar i ordentliga grejer om de jag har av någon orsak inte fungerar, men idag kör jag med vanligt slitage på det jag redan äger.
 
Men hårdträning, ja.
Jag räknar alltså med sju kilo extra vikt. Fick idén att då borde jag gå ner sju egna kilon så kanske det går lite lättare. Detta betyder att mina kommande tio veckor ser ut såhär; hälsosammare mat, mera träning (gym), långpromenader varje vecka (talar om längre än tio km), undvika biltransport, mindre tv och mera nyttomotion. Midsommar kan innebära lite lösare tyglar, sen fyller jag år och då får jag dricka lite vin... Och bröllopet, ja.
 
Idag har det åtminstone gått bra! Till frukost stekt ägg med paprika (ett ägg; blir proppmätt av två men ändå är det alltid två jag brukar äta -fråga inte varför!) Lunchen bestod av gårdagens potatismos och regnbåge och middagen pestopasta av älgmalet. Dagen är inte slut än och en examensfest väntar om ett par timmar men jag ska kolla noga vad som slinker in.
Motionen bestod av Öjberget i en timme och en kvart; 400 kalorier och backe upp, backe ner. Bra start, nu kan det bara bli bättre!

Långpromenad!

Ledig torsdag -Kristi himmelsfärds dag idag.
Vaknade tidigt; så tidigt att jag åt frukost, drack kaffe -och lade mej igen.
Efter åtta steg jag upp, slängde på mej kläder, ryggsäck och gick på en längre promenad. I tre timmar.
 
Roligt! Vasa är en fin plats då solen skiner! Vackra cykelleder i halvskugga, kyrkklockorna slog vid tiotiden, jag väjde för tåget... Vad är sannolikheten för att jag, den första gången jag går verkligt långt, blir tvungen att stanna för tåget på det enda stället där rälsen korsar cykelbanan? Blev på så gott humör att jag vinkade åt föraren -och han vinkade tillbaka!
 
Tog vattenpaus vid minnesmärket, korsade lantbruksskolans gårdar och tog wc-paus på ABC.
En timme till så var jag framme.
Den sista biten blev lite tyngre, dock. Tråkig väg utan omväxling; rakt, rakt och en sväng, sen rakt igen. Då tittade jag oftare på klockan...
 
Tog tre timmar, en minut och fjorton sekunder. Nästan två timmar i pulszon. Brände nästan tusen kalorier.
Jag har startat!

Tre lediga!

Gårdagen började med en grå himmel men innan dagen var slut så anlände sommaren!
 
Fullt dagsprogram hela dagen; var via min fd arbetsplats före jag for till föräldrarna för att hjälpa till med att sätta potatis. Det var många år sedan jag var med där. Helt roligt; pappa körde traktorn och mamma och jag plockade. Nu är ju pappa lite döv och jag ingen lättviktare så maskinen sjönk en aning... och fast vi försökte ropa att han måste lyfta lite så hände inget. Mamma muttrade nåt om att det börjar bli varmt om fötterna? Helvetets eldar, då...
 
Sökte också efter mina plankor. Ska tillverka ett bord till terassen av grova asp-plankor och som bordsben använder jag gamla maskinunderreden. Länge sökt en gammal Singer-symaskin och för två veckor sedan fick jag en (guldsprejad...) av en jaktkompis.
I husgaraget hemma har i många år stått ett bord som varit nån sorts skomakeri-maskin så det underredet tryckte jag in i baksätet på min lilla Polo. Husqvarna - blått.
Underredena ska spraymålas mörkt gråa, asp-plankorna ska slipas lätt och oljas och så ska hela härligheten skruvas ihop. Jysk ska få bidra med stapelbara utestolar i samma mörkgrå färg och sen får jag skrota det sista minnet från mitt äktenskap: utemöblemanget i fd-vit plast!
 
Tog också hem barnvagnen. Kunde sälja den men eftersom den inte blivit såld på 16 år så är det väl onödigt att börja sälja den nu då egna barn är 21 och 19. Jag menar; inom tio år kan den behövas igen?
 
Förde sedan bilen till dottern och gick från stan; en timmes promenad.
Städade och torkade köksgolvet då jag kom hem, och efter en dusch så slappade jag resten av kvällen.
 
Och tänk; jag har två lediga soliga dagar framför mej än!
 

RSS 2.0