Förra årtusendet gav jag upp min lägenhet för en vecka; släktingar från södra Sverige kom på besök och jag föreslog själv att jag kan bo hos min dåvarande pojkvän under den veckan. Packade ner en väska med saker jag behövde samt några fotoalbum, en stor flaska lim och en papperskasse med foton. (Jo, en stor köpkasse, sån som kostar 0,20€ som man lägger sina matinköp i...) Hade förträngt betydelsen av att limma in foton genast man får dem framkallade, och hade ett par års fotograferande osorterat. Det tog mej lite drygt en vecka, men det blev gjort.

För två år sedan hände det igen. Jag hade igen samlat foton på hög, men denna gång inte enbart framkallade foton med dubletter. Den gången fanns en stor del av fotona på datorn, i kameror och i telefoner. Det tog mej min semester så var fotona utprintade, sorterade och inlimmade där de skulle vara. (Katterna fick eget album...)

Och nu har det hänt igen! Köpte bostad strax efter förra fotosessionen vilket innebar att en massa foton från flytten och renoveringen blev tagna och arkiverade tillsammans med övriga viktiga händelser som pepparkaksbak, födelsedagar, en studentfest samt ett par trippar till Huvudstaden samt senast bakgårdens förvandling från nåt otroligt fult till nåt man faktiskt kan vistas i under en varm sommardag/sval sommarkväll.

Bostaden fick ett eget album, men alla övriga händelser finns i form av fotografier på hög, i datorn, i kameror och telefoner.

Nu lovade jag dock att innan oktober i höst så ska fotografierna vara sorterade i respektive riktiga album så att vi får bort bilderna i ena kameran, så att vi kan ta mera bilder som behöver sorteras och printas ut... Tar denna onda cirkel aldrig slut?