Att ta den kortaste vägen och göra så lite som möjligt.

Även känd som likgiltighet eller ren och skär lathet!

 

Ja, nu vet ju inte jag om dödssynderna kommer i nån speciell ordning, jag bara börjar med den som ligger mej närmast om hjärtat.

 

Du kan kalla det lat, slö, bekväm, slutkörd, trött... Det låter lite likadant alltihop; en negativ grej med övervikt bland mjuka kuddar som följd. Men det är lite olika beroende på dagarna, detdär.

Lat är det ord jag använder om mej själv. Men egentligen är jag inte så lat; jag cyklar till och från jobbet för att fara av och an som ett effektivt, skållat skinn under åtta timmars arbetsdag. Så då är jag inte lat, egentligen.

Då jag kommer hem är jag slutkörd. Kan ha huvudvärk av stressen, och ont i hela kroppen av vinden som naturligtvis vänt tills jag ska hemåt.

 

Efter en dusch tar jag på mej pyjamas; jag är för slö för att söka fram rena kläder -jag ska ju lägga mej om bara fem-sex timmar. Jag sätter mej bekvämt tillrätta framför tv.n med en kaffekopp eller ett handarbete.

Trött blir jag vanligtvis efter maten och tar mej ibland en lur som enligt plan ska räcka 20 minuter men ibland blir två timmar... Då är den natten förstörd! Men efter en powernap kanske jag orkar göra nåt än den kvällen. Kanske.

 

Mitt sömnbehov har jag försökt reglera genom att sova max nio timmar per dygn. Ett företag som visat sej vara lönlöst, jag inledde min semester med att sova upp till tolv timmar per natt med en tupplur om kroppen så krävde.

 

Skiftesarbete tär på sömnen! Inför ett nattskifte sover jag kanske två timmar, följande dag sover jag från morgonen fyra-fem timmar och sen är jag upp och ner i två veckor. Flera nattskiften i rad skulle säkert hjälpa lite, det skulle ju betyda flera lediga dagar efter nätterna då jag först skulle få dygnet rejält svängt och sedan lika rejält svängt tillbaks. Hittills har förmännen inte lyssnat speciellt mycket, utan det "ska vara lika för alla". Ger mej en känsla av likgiltighet för arbetet och börjar uppleva att energitjuvarna blir fler och fler...

Finns det botemedel mot lättja?

 

Dvärgen heter Trötter.

Jag har länge övervägt en figurändring; mindre muminmamman och mera Jessica Rabbit. Har inte ställt upp på bild eftersom det känns som att jag inte riktigt ryms på 10x15...

Skaffat pulsmätare för ett antal år sedan, som jag först nu använt på allvar under mina semesterveckor. Tyckt den varit lite jobbig att spänna runt mej och säkert inte ens visat korrekta avläsningar.

Följer med Biggest looser med kaffekopp och sockermunk i näven -nästan utan att skämmas.

Köper Runners men läser den knappt eftersom jag inte hinner då min tv tar så mycket tid.

Ser sanningen i vitögat; jag är lat!

Då andra sätter opp olika mål så tycker jag lite synd om dem eftersom jag skulle kunna göra detsamma men ids inte pga att jag skulle sopa golvet med dem! Alltså lite mallig, också...

Så nu slår det mej; jag lider av de sju dödssynderna!

 

Högmod -är visst lite bättre än andra...

Girighet -glassen är min!

Vällust -eller begär. Vill jag ha så skaffar jag mej. (Pulsmätaren?)

Avund -jodå, det är jag säkert också. På nånting som du har.

Frosseri -det vet jag! (Glassen är fortfarande min...)

Vrede -även känd som hämnd och ingen är lika långsint som jag!

Lättja -soffan/sängen är min vän och landsvägen min fiende! Tycker inte ens om solstolen om den inte går att fälla ner till liggande...

 

Nu måste jag alltså börja pricka av dem en efter en. Börjar imorgon!

 

 

 

 

Förra årtusendet gav jag upp min lägenhet för en vecka; släktingar från södra Sverige kom på besök och jag föreslog själv att jag kan bo hos min dåvarande pojkvän under den veckan. Packade ner en väska med saker jag behövde samt några fotoalbum, en stor flaska lim och en papperskasse med foton. (Jo, en stor köpkasse, sån som kostar 0,20€ som man lägger sina matinköp i...) Hade förträngt betydelsen av att limma in foton genast man får dem framkallade, och hade ett par års fotograferande osorterat. Det tog mej lite drygt en vecka, men det blev gjort.

För två år sedan hände det igen. Jag hade igen samlat foton på hög, men denna gång inte enbart framkallade foton med dubletter. Den gången fanns en stor del av fotona på datorn, i kameror och i telefoner. Det tog mej min semester så var fotona utprintade, sorterade och inlimmade där de skulle vara. (Katterna fick eget album...)

Och nu har det hänt igen! Köpte bostad strax efter förra fotosessionen vilket innebar att en massa foton från flytten och renoveringen blev tagna och arkiverade tillsammans med övriga viktiga händelser som pepparkaksbak, födelsedagar, en studentfest samt ett par trippar till Huvudstaden samt senast bakgårdens förvandling från nåt otroligt fult till nåt man faktiskt kan vistas i under en varm sommardag/sval sommarkväll.

Bostaden fick ett eget album, men alla övriga händelser finns i form av fotografier på hög, i datorn, i kameror och telefoner.

Nu lovade jag dock att innan oktober i höst så ska fotografierna vara sorterade i respektive riktiga album så att vi får bort bilderna i ena kameran, så att vi kan ta mera bilder som behöver sorteras och printas ut... Tar denna onda cirkel aldrig slut?