Ibland kommer jag på mig själv att längta tillbaka till Umeå. Länge sedan som jag bodde där, men det hjälper inte; jag ser reklam från olika företag på Ersboda och jag bara fullständigt vill tillbaka i tiden! Faaan oxå!

Jodå, jag hänger med. En aning motvilligt men ändå.

 

Windows XP gick i graven härom veckan, och många sa åt mej att jag naturligtvis kan fortsätta använda det så länge jag har ett fungerande antivirus (vilket jag hade) men då jag nu en gång är lätt hysterisk av naturen så kände jag paniken komma redan 9.4; dagen efter att de magiska uppdateringarna skulle sluta uppdatera. Förde sålunda min gamla låda till en datafirma och fick beskedet att jag i den inte kan låta installera Windows 7 (Windows 8 var det ingen som rekommenderade) eftersom minneskorten är för små och dessutom så gamla att nya måste specialbeställas till en kostnad av över 100€ styck. (Frågade aldrig hur många jag skulle ha behövt...)

Men Linux kunde de installera i lådan till en kostnad av 70€ ELLER så kunde jag köpa ny låda till priset av dryga 400€. ELLER ny bärbar dator för 580€.

Tog så Linux-varianten... och naturligtvis finns det också olyckskorpar som kraxar över det!

 

Men nu till UTVECKLINGEN!

 

Från Anvia kom ett erbjudande. Trådlöst stort snabbt nätverk, datasäkerhet OCH dator "på köpet" till en fashionabelt låg kostnad bindande under två års tid. Med Windows 8, då. (Hör dem kraxa redan, korparna) Och jag funderade. Som doktor Balthazar, om nu någon minns honom? Funderade, och funderade, och funderade. Och sen var jag klar!

Jag betalar för dessa två år 240€ för en bärbar Asus 15,6. Den är ju alltså inte helt gratis men trådlösa bredbandet behöver jag ändå eftersom båda flickorna har bärbara datorer och internet på telefonerna och Sverigepaketet för tvn behöver jag eftersom jag troget följer Emmerdale från fyran.

Tycker inte det är illa. Under halva priset (jämfört med datafirmans förslag på bärbar) för en dator som jag ändå säkert skulle köpa inom ett år och jag behöver inte uppdatera dataskyddet heller på två år, en sak jag gjort varje år till en kostnad av ca 50€.

Döttrarna är skeptiska för jag har aldrig kunnat hantera musplatta (heter det så?) utan nervsammanbrott, men det hör väl också till utveckling, kan jag tänka...

 

 

Det är som att se sig själv.

En bekant är på tv i "biggest looser" och en annan växlar mellan att banta, dieta på olika sätt, byta livstil och fundera över dyra pulverdieter. Båda två ser ut som jag. Och jag tänker på att jag köpte ju faktiskt detdär gym-kortet, varför orkar jag inte stiga upp på morgonen och använda det? 

I sanningens namn så har jag ju nog gjort just det, men jag känner mig otillräcklig, borde orka varje dag! Tycker inte att jag kräver för mycket av mig själv utan anser att de är helt rimliga förväntningar jag har. Det kommer en dag -kan vara ganska snart dessutom- då jag bor ensam med katterna. Vad ska jag göra hela kvällarna -äta godis i soffan och beklaga mig över att jag inte gör någonting?  

Borde jag inte börja ta mig själv på allvar nu? Har planer att förverkliga, de lämnar bakom mig om jag inte fixar kondition och styrka ganska snart! 

 

Går nu och lägger mig, ställer klockan på halv fem imorgon bitti och far iväg på lite träning då...