...det var verkligen inte meningen!

Och jag anklagar ingen förutom mitt kylskåp och förändringarna i mitt liv...

Såhär gick det till;

 

Under våren förlorade jag nästan tio kilo. Folk runt omkring mej började märka det. Och jag tänkte att då tio kilos viktminskning varit med mej under en tid så ska jag lägga ut det på nätet till allmänt beskådande, för då går jag inte upp det igen. Och alla ska beundra resultatet vart efter jag fortsätter gå ner och blir precis sådär vältränad muskulös som mitt inre jag egentligen är.

Sen kom semestern. Ledighet, resa, inte-så-mycket-grillmat-men-ändå... Vikten stod stilla länge men sen kröp nån kilo tillbaka. Fyra, för att vara exakt. Och på det sättet log vågen mot mej under följande månvarv.

 

Igår kväll -efter två självgående veckor- så ställde jag mej på vågen igen. Har medvetet undvikit den dessa veckor eftersom jag vetat vad den planerat för mej. Precis som jag anade så hade den lagt till ännu två kilo! Och om min matematik inte sviker mej -också, precis som vågen gjorde- så betyder det a) att jag gått opp mer än hälften av det jag gick ner och b) att jag till julen KAN väga sexton kilo till, om det skulle behövas.

 

Så nu, idag, har jag ett val. Eller egentligen inget val eftersom för jag bara har en sak att välja, så det blir alltså ett alternativ: jag har idag alternativet att ta bort det som kommit till och fortsätta skala ner i storlek. Jag hade ju redan tvättat mina fet-jeans och lagt dem i korgen med tygrester för återanvändning utan att för den skull mena att jag skulle återanvända dem som plagg på egen kropp!

 

Så nu, bannade kylskåp som försett mej med smör och grädde som blev till kanelbullar i min frys och de hatade/älskade förändringar som skett i livet och speciellt boendet under augusti -nu flyr ni er väg! Jag har ett nytt nyårslöfte i tankarna och innan det ska åtminstone mina återvändande kilon vara borta för gott!

 

Naiva problem jag har, medan människor dör i lastbilsutrymmen ute i Europa... jag skäms...