Tråkigt! 

Tråkigt på jobbet, tråkigt hemma. 

Städat lite, frostat ur frysen, bakat, rensat bland recept och papper. Inget hjälper,det är fortfarande tråkigt. Och otroligt kallt ute!

 

Att sortera recepten var ju som frestelsen i öknen, dessutom!  Allt gott jag skulle kunna koka och baka om jag bara skulle kunna...

 

Äsch, en ny dag imorgon. Far till gymmet klockan åtta på morgonen för att ha något att göra,  jobbar kväll denna vecka och ids inte gå över en timme i kölden. Ser lite fram emot träningen; åtminstone tror jag det...

Skulle så mycket, det blev så lite. Mest suttit i soffan idag men jag förlåter mig själv, var ju ändå på gym igår. 

Det nya gymmet i stan. Som jag köpte medlemskap i. På goda grunder; det var så billigt att även om jag inte går dit så lönar det sig!

 

1000 gamla mark ändå... Inte helt gratis -skulle aldrig köpt nåt medlemskap på mark-tiden för den summan. Men på andra ställen kostar det dubbelt och mer, och i reella pengar blev det bara en fjärdedel eftersom jag använde motionssedlar, och då blev det fråga om en summa jag kunde tänka mig att spendera på gym. Fanns inget alternativ till att inte bli medlem. 

Nu kan jag alltså träna billigt på morgonen före jobbet och får sitta i soffan på kvällen, allt med gott samvete.

 

Väckning 0430!

Förstoringsglas eller inte; ibland nämns inte en e-kod som en e-kod utan som ett långt krångligt namn. Logiskt tänkande är tillåtet! Kokosbollar med bäst-före datering lååångt in i framtiden och utan e-koder innehåller troligtvis nåt skräp som kan jämföras med en e-kod. Speciellt om du inte har en aning om vad sagda långa krångliga ingrediens är!

Var till butiken igår.

 

Då jag fick idén om e-kod-fri januari så såg jag fram emot utmaningen. Många ifrågasatte om jag överhuvudtaget skulle äta någonting eftersom e-koder finns i snart sagt allting numera. Men jag svarade bara sturskt att jag får äta allt, egentligen, men jag måste lägga tid på att planera, handla rätt råvaror, tillbringa mer tid i köket och ta med egen lunch till jobbet. "Mitt älgkött i frysen innehåller inga e-koder, he he!"

Och fantasin flödade; vad jag skulle baka och äta. Vispgrädde!

 

Första turen till butiken gick bra. Det var väl 2.1 och jag handlade grönsaker, frukt och cremefraiche. Billigt blev det också, under 20€.

Andra turen till butiken var så igår. Blev lite dyrare men hade verkligen inget i kylen så det var tvunget att kosta mera. Men redan har jag märkt att det är lite jobbigt. Försöker tänka i nya banor och köpa hem något jag inte handlat förut bara för att få variation.

Tack och lov var jag förberedd! Ett par bekanta gav mej tipset för några år sedan, då Atkins var stort. Ha med ett förstoringsglas till butiken! De var då i 50-års åldern och skulle enligt Atkins undvika kolhydrater. Vad de upptäckte var att innehållsförteckningar och näringsvärden alltid var skrivna med pytteliten text. Ty se, fabrikanterna lägger hellre en vacker, frestande fantasibild på sina matförpackningar än de tråkiga, obligatoriska infotexterna. Så mina bekanta köpte ett förstoringsglas som de drog fram i mataffären.

Nu ägde jag redan ett förstoringsglas och jag har gått med det i handväskan ett antal år redan, fast jag har aldrig använt det. Det låg faktiskt i sin originalförpackning då jag tog det i bruk den 2 januari! Vet inte om min dotter tyckte det var lite genant då hon såg det, men efter nån minut så tog hon det ur min hand och kollade lite själv bland burkar och förpackningar,

 

Vi upptäckte bland annat följande: Ett känt varumärkes extra creamy coconut milk var dyrare än deras coconut milk. Den kommer i mindre förpackning men kostar ca 50% mer. Den creamyga varianten innehöll dock inga e-koder och inget vatten medan vanliga kokosmjölken innehöll både ock. Jag förundrar mej lite över detta. Råvaran kostar alltså X€ men om man spär ut den i vatten så måste man för hållbarhetens skull tillsätta e-koder. Den tunnare varianten innehåller alltså till antalet flera ingredienser men är billigare. Frågetecken?

 

Så dethär är alltså ett hett tips till de som vill bryta sina gamla matvanor; köp ett förstoringsglas!
Jag kände mej lite halvblind den första gången jag handlade men redan igår (andra gången) så tänkte jag inte så mycket på det. Jag lärde mej samtidigt någonting och då gör det inte så mycket om jag kände mej halvblind en liten stund i mitt liv.

God morgon! 

Vaken redan klockan sju. Jag vill inte stiga opp så här tidigt eftersom jag inte vill äta frukost så här tidigt. Ska väl masa mig opp iaf, koka lite kaffe och lägga upp dagens program.

 

Jag är ledig idag. Och i morgon och på måndag. Jobbar sedan kväll resten av veckan.  Lite splittrad inför detta eftersom jag alltid tyckt kvällsjobb är jobbigt då det rubbar rutiner men det är egentligen skitsnack eftersom jag jobbat kvällsskift rutinlöst i över sju års tid. Sen vet jag inte om jag någonsin haft rutiner heller, jag har nog bara levt med. 

Så nu byter jag åsikt.  Kvällsvecka är helt ok!

 

Kaffe, röd fil och müsli till frukost. 

Regnbågsforell i gräddsås med potatismos på dagen,  sallad med nåt lite senare och framför tvn blir det mina hemmagjorda rödbetssnacks och vindruvor.

Då var dagen mat planerad.

 

För att inte hemfalla åt frosseri så ska dagens sysselsättning vara just det;  sysselsättning.  Städa, plocka, kanske sy nånting,  läsa lite,  sticka klart de fula strumpona av restgarn osv. 

 

Då stiger jag upp: bring this day on!

Dag tre bakom mej. Upplevde hunger igår kväll och det var länge sen! Men tog en kopp te och tänkte på något annat. Egentligen kunde jag ju ätit något,  men hade inget e-kod-fritt smått att snaska på, så då fick det vara. 

 

Samma hunger i morse före frukost och jag åt min yoghurt och müsli med god aptit. 

Lunchen jättegod: lika god som den varit de två tidigare dagarna.

Och på eftermiddagen åt jag jordgubbar till kaffet, tro det eller ej! Visserligen egyptiska och sura i själen, men eftersom det är januari så var det en ganska exotisk upplevelse i sej.

 

På jobbet blev jag lite trackad av en påse tortilla chips. En arbetskompis läste innehållsförteckningen och konstaterade att inga e-koder existerade men då kom ju min andra överenskommelse ivägen. Den om inget godis-inget chips-inga sötsaker-en månad i taget med en annan arbetskompis. Sen har jag svårt att tro att chipsen faktiskt är kodfria.

Så de fick vara, och jag mår bättre så. En månad åtminstone. 

 

Nu ikväll blir det vindruvor och sodastreamat vatten -nam! Eller? Jo, nam. Om jag bestämmer så!

 

Snart dag två bakom mej.

Var på jobb idag så det var ju lite mera att tänka på; butiken full med mat och jag ska hålla bort e-koderna, men det gick bra. Frukosten blev ju tidig, förstås. Första kaffepausen är redan klockan åtta och jag laddade med min egna musli i ekologisk naturell yoghurt. Surt! Men mättande.

 

Middag; min fantastiskt goda gårdagens luddag toppad med en hel röd paprika.

 

Andra kaffepausen. Hade planerat in en frukt och för första gången i mitt liv har jag ätit färsk mango. Supergott! Svårhanterlig; jag har ju sett bilder hur enkelt det är att tärna mango men det var då inte lätt. Skar snitt runt hela frukten och skulle med ett enkelt knyck öppna upp den vackert gulröda frukten. Pyttsan. Skar ännu ett snitt runt den och tryckte in först kniven och sedan naglarna i den ¤¤¤ gulröda frukten. Naglarna blev fulla av mango (just fått naglarna att börja växa.) Bände för allt jag var värd isär den ¤¤¤ ¤¤¤ frukten, och se -en fjärdedel gav med sej! Sen en till och sen skalet av den tredje delen. Då tog jag kniven igen och skar loss sista biten från kärnan. Voilá! Så ska man snitta längsmed och tvärsöver och vända ut-och-in och bitarna blir så fyrkantiga och lossnar så lätt. Hade ett litet ledsamt fat med oformliga mangobitar på -svinnet var säkert enormt- men MANGO åt jag!

 

En teori: Frukt är svårt. Kostar mycket och blir fort förstört. Varför köpa hem en dyr frukt som man till en tredjedel mosar ner i en smoothie medan man sparar de två andra tredjedelarna i kylen för framtida behov. Redan dagen efter är de sparade bitarna dåliga och borde kastas bort. För använda en hel frukt i en smoothie; det är nästan lyxvarning på det. Då kan man hellre köpa tre chokladstänger som man äter opp på en dag eftersom de inte heller håller så bra...

Det är nästan lite synd om frukterna, känns som om de skulle ha en själ. För åtminstone i mitt hus så hålls nog frukt och grönt i kylskåpet medan chokladen försvinner.

 

Min dotter pratade om sitt komplicerade förhållande till banan, och jag håller lite med henne i somligt. För gröna bananer är beska, för bruna bananer är söta och lite slemmiga. En helt perfekt banan (utseendemässigt) kan bli en smakbesvikelse när man kommer hem. Dessutom kan den ha ändrat färg under hemfärden. Fått sej nån stöt och blivit brunaktig och lös i hullet. Och sällan köper jag EN banan, för det är på nåt sätt lite udda. Handlar bara för stunden, typ. Nej, en klase bananer köper jag hem, för den ska ju hänga i bananklaseställningen och endast en banan hänger lite väl dåligt. Sedan kan jag ju alltid ta en banan, men redan då jag bryter loss den andra bananen så börjar klasen hänga lite snett och omotiverat åt ena sidan och sedan tar klasen slut och jag stöder opp den sista bruna, skrynkliga bananen mot"ryggen" av ställningen och skulle behöva köpa mer bananer men då jag ju inte tycker OM banan, egentligen!

 

Note to self: Sluta köpa bananer. Sälj bananställningen.

Klockan är 19:30 och idag skriver vi första januari. Gått bra att vara utan e-koder men jag förväntade mig inget annat; jag har ju förberett mig mentalt ett antal veckor och ser verkligen fram emot det här.

 

Så jag åt paprikaomelett till frukost, ugnsrostade rotsaker med rökt älgkött i creme fraiche-sås till "luddag" och frukter och fetaost framför Ivanhoe senare på kvällen.

 

Luddag? Lunch och middag i ett.

Istället för brunch, ni vet.