É det dags nu? Borde vara det...jag ska fundera en stund till...

Babyn flyttade ut igår. Inte så långt bort, men jag hade trott att storasystern skulle flyttat först, inte 16-åringen.
My life so far; for på bio först. Väl hemma bäddade jag nytt i hennes säng tills hon kommer hem till helgen. Drack ett glas vin medan "Snålvatten och Jäkelskap" pågick på tv.n. Tänkte på att hon borde varit i soffan och tittat på det med mej, för den teatern är en av de bästa "Stefan och Krister" som finns!
Sov riktigt gott fast folk påstår att det var fullmåne.
Efter frukosten drack jag kaffe i soffan och hörde flere gånger att hennes sovrumsdörr öppnades, fast jag visste att den redan var öppen och hon inte är hemma!
Cyklade till gymmet för ett pass, var borta totalt 2,5 timme och väl hemma medan jag gjorde mat så tänkte jag att "hon borde va hemma nu, för vem vet hurudan mat de får på skolan ikväll!"
Sen läste jag att hon haft "tråkigt på internatet såhär första kvällen", och jag blev på bättre humör eftersom mina syner innefattade cigaretter, fjuniga tonårspojkar och porslinsbyttor.
Så ja, jag saknar henne nog lite... hoppas saknaden är värre för mej än för henne!

É du med? 40 dagar av någorlunda avhållsamhet.

Jag som dricker mycket kaffe tänkte medvetet trappa ner på det. Låter inte så svårt kanske, men en vanlig ledig dag inleds med tre muggar kaffe. Sen kan det bli sex muggar till under dagen.

Om jag jobbar kväll inleds dagen oxå med tre muggar hemma, sen tre till under arbetsskiftet, en mugg då jag kommer till jobbet och två till på de två pauserna.  Jobbar jag morgon så slänger jag in första muggen redan 5:30 på morgonen, två till (paus vardera) under dagen och hemma opp till sex muggar under kvällen -efter middagen tre och eventuellt tre till senare under kvällen.

Kaffe, precis som rött vin, lär vara hälsosamt i små mängder, och jag tycker inte att jag mår dåligt av kaffe -jag blir inte ens piggare av det- men om fastan ska handla om att lite behärska sej, så testar jag detta.
Utan kaffe lever jag dock inte! Idag inledde jag alltså med enbart två muggar kaffe... Ska jobba kl 14 så det blir en mugg till kl 13:30. Sen får jag se, svårt att planera på förhand... Men om det hela tiden ringer i öronen "minska kaffet, minska kaffet" så kanske det går bra...

Och nej, vinet ska inte ersätta kaffet, jag ska hoppa över rött vin helt och hållet under fastan. Lycka mej till!

Läste LCHF-mafasinets första nummer, första årgång, igår kväll. Visst har jag läst den förut -då den begav sej- men skulle friska opp minnet lite. Måste säga att det är en bra tidning!

Jag läser med mina egna selektiva glasögon och tar till mej den nya forskningen som hävdar att vin är nyttigare än motion (bryr mej inte om frågetecknet...) samt att kaffe skyddar mot demens (utan frågetecken)

Vinet: Enligt en studie där man satt tre månaders dagligt vindrickande mot helnyktert leverne så vann vindrickarna! Ger inga leverskador, ingen viktuppgång, ingen ökad fettmängd och ingen höjning av blodtrycket. Ändå drack de manliga deltagarna tre dl om dagen, de kvinnliga fick nöja sej med hälften.
Slutsats:Det finns starkare stöd för att vin är nyttigt än det finns för att börja motionera på doktorns inrådan.
Detta borde jag visa min läkare... Säkert skulle det falla i godare jord hos patienterna om han började rekommendera vin istället för motion!
Samt slutsats två: Jag dricker för lite vin...

Kaffet: Högt kaffeintag kan kopplas till förbättrad hälsa. Mindre risk för stroke, Alzheimer samt diabetes enligt olika rapporter. Gäller särskilt storkonsumenter (halvdussin koppar per dag) Vilken sorts kaffe man dricker saknar betydelse, samt om det är koffeinfritt eller inte. Det viktigaste är att dosen är hög.
Jag kan än en gång konstatera att jag är hälsan själv!

Såg en bekant i lördags. Tyckte hon såg lite annorlunda ut, och hon gick med spänstigare steg. Hade samma kläder på sej som alltid, stackaren, men det tänker väl folk om mej också...
Men jag var tvungen att vända mej om då hon gick förbi, för jag kunde inte riktigt placera vad som var annorlunda. Och då hon kom gåendes tillbaka så såg jag hennes ansikte; hon hade linjer i det förut klotrunda ansiktet, och kinderna kunde urskiljas från hakan.
Tyckte själv att jag överdrev då jag sa nåt i stil med att "du har gått ner i vikt, ser jag" och väntade mej nästan ett nekande svar. Kände hur min haka skiljdes från mina klotrunda kinder då hon svarade "Jo, 25 kilo".

Jag blir så avundsjuk! Jag vill också gå ner 25 kilo! Skit i att må bättre, orka mer, få mera energi, sova bättre, leva friskare och längre: Det är avundsjukan som är den bästa drivmotorn. Om hon kan, så kan jag. Har också de bästa förutsättningarna i januari; pengarna är slut och julchokladen uppäten.

Så nu siktar vi högt och långt. Innan sportlovet ska sex kilo vara väck. Innan sommaren tio till.
Mitt gymkort ska grävar fram ur den färdigpackade gymväskan -tror att vattnet möglat bort i vattenflaskan.
Nästa sommar ska minuskilona fortfarande vara borta -och gärna några till med dem- och då ska jag springa mitt livs första maraton.
Det som jag skulle springa före jag fyllde trettio, alltså femton år tidigare... Heja, mej!

Och inte bara för barnet som fyllt 18 och klarat av hela baletten, utan även för mamman i familjen!
En morgon sov jag vidare då flickorna for på jobb -enda villkoret var att de måste vara hemma kl 15 då jag behövde bilen för att själv åka till samma jobb kl 16.
En annan dag behövde jag inte gå ut i snön och skjutsa den ena hit och den andra dit för att åka hem emellan och sen hämta den andra därifrån och den ena härifrån. De fixade tidtabell för hämta/lämna själva.
Jag får vara hemma och se på 2 1/2 män och dricka kaffe!
...om jag bara vetat hade jag lobbat för riksdagsplats och arbetat för en tidigareläggning av körkort åt våra fina ungdomar...

Min dotter for på läger tidigt i morse. Jag kom hem, kokade kaffe -och gick å la mej.
Vaknade, drack mer kaffe, kollade på Emmerdale, satt i solen och började städa.
Slutresultatet blev suveränt, och äntligen är vitrinskåpet bort ur mitt rum.
Det blev inte flyttat så långt, det står just nu i dotterns rum, mitt på golvet i fyra delar och inväntar renovering. Tänkte jag skulle hinna med det innan hon är hemma igen; har två veckor på mej. Jag ska börja i morgon...

Onsdag morgon. Sovmorgon.

Ett samtal mellan mina två döttrar före de går till bussen.
17-åringen:
-Atomer. Allt är uppbyggt av atomer.
Men hur är det med tankar? Medvetande? Själen?
Bara nåt att tänka på!
14-åringen:
-Korv. Korvkriget!

Under ett samtal med min syster kom det fram att hon inte kan fylla på glasputs i bilens behållare.
En väninna tänker ringa sin fd pojkvän för att be honom byta till sommardäck på hennes bil.
Nej, grannen vet inte hur man gör om avloppet stockat.
Jag blev erbjuden hjälp med att hänga upp taklampor för några höstar sedan.
Och min fd man skulle byta bakljusen på min bil då jag backat lite olyckligt.

Bilen är en sådan där "låt nu mej göra dethär, lilla gumman"-grej. Elektricitet och vatten en annan. Alla möbler/saker som ska skruvas ihop. Koppla dvd, cd, installera datorn. Samt grillen!
Är det mammorna till männen, eller är det vi -kvinnorna som de lever med- som har satt oss i denhär situationen?
Kvinnor kan handla mat, laga mat, duka bordet, diska, städa och bädda. Männen gör allt annat.
Och jag blir så irriterad!

Jag har i flera år tänkt dra en kurs som ska heta just "Kvinna, du kan själv!" Där ska jag lära kvinnor göra allt detta; byta däck, mixtra med lampor och grilla. Allt är ju så enkelt!
Första lektionen ska vi byta just däcken. Så ska vi ta en titt under motorhuven och reda ut begreppen lite. Obs: Jag är ingen bilmekaniker, men jag vet det enklaste sakerna som alla bilförare borde veta. Var finns reservdäcket? Olja? Köra genom biltvätten!
Till följande lektion ska jag ta med nånting som behöver skruvas ihop. En IKEA-byrå eller en grill? Jag lär kursdeltagarna läsa manualen som finns i samma paket som det nyinköpta förvärvet, kolla att alla skruvar finns med, och plocka ihop eländet. (Jo, IKEA-paketen ÄR kompletta, ingenting saknas eller blir över!)
Det är roligt att hänga upp lampor. Det är roligt att koppla in nya dvd.n och se att den fungerar. Och det är roligt att tända grillen, invänta glöd med en cider i handen, och grilla tills maten är perfekt -inte kolsvart...
Min senaste framgång var toalettstolen som läckte. Aldrig reparerat en dylik förut men jag vet vad en flottör är och hur den funkar, så efter ett telefonsamtal till hyresvärden så fixade jag den också. Följande dag hade han tid att komma ut och titta på eländet och jag tror nog att han tyckte jag löst problemet relativt bra.

Kvinnor KAN, jag lovar. Dom vågar bara inte, för om nåt går galet så står gubben där, småleende och skakar på huvudet och för all framtid berättar han om din fadäs för alla vänner på alla fester. Om ni går skilda vägar berättar han för sin nya flickvän samt för alla vänner på alla fester, för all framtid.

Jo, jag är singel.

Vi har tre katter, låt oss kalla dem Drottningen, Virrpannan och Djävulen. Då jag ska ge dem mat är de nära nervsammanbrott alla tre. Springer runt mina fötter, tigger på baktassarna samt går sida vid sida med ögonen spänt fästa på matskålen och dess färd ner till kattnivå (den bättre nivån, alltså...) Jag har nån gång gjort åttor och piruetter i luften med matskålen, och alla tre "åtterar" och piruettar parallellt. Ser charmerande ut.
Men nu är cirkushundarna avslöjade; om mina bonnkatter kan göra cirkuskonster utan träning bara pga hur jag hanterar matkoppen, så är inte cirkushundarnas tricks så svåra att avslöja. Om en hund tror att du har godis i handen så är det väl klart att han följer din hand vart den går! Över små broar och hinder, genom ringar av metall och eld, och upp på små pallar där den sitter fint på baktassarna. Jag skulle vilja gå på cirkus i sommar, sitta längst fram och distrahera hundarna med hundgodis och hundvissla, bara för att kolla min teori...

Man märker att man bor på landet då busschauffören sitter bakom ratten iklädd rödrutig flanellskjorta och skärmmössa! Visst är det cirka tio år sedan jag tog lokalbussen senast, men om jag minns rätt så är chaufförer av olika slag ändå belagda med klädkod; tråkigt mörkblått. Så det piggade opp, jag log hela bussresan!

Hämtat posten. Jag har inte långt till postlådan, så jag brygger alltid kaffet först, och då jag kommer hem med posten är kaffet färdigt.
Eller post å post; har tänkt på att byta ut postlådan mot en dokumentförstörare. Varför går jag de några hundra metrarna för att hämta mer skräp, jag som har svårigheter att få ut kökssoporna? Och då står ändå soptunnan på egen gård!
Fått reklam idag igen. Alltså adresserad reklam, personligen till mej, ingenting anonymt som alla får; skönhetsprodukter med franskt ursprung, det ni!
Kuvertet var tjockt, flera olika fyrfärgstryck föll ut då jag öppnade brevet. Svarskuvert (för beställning) som mottagaren betalade och ett som jag själv måste frankera om jag väljer att inte beställa utan bara delta i olika tävlingar.
En bil i kartong med en dörr som gick att trycka ut längs en perforerad linje -bildörren dolde ett klistermärke som jag ska fästa på beställningskupongen. Vinner jag en bildörr?
Små lotter i en liten plastpåse; visst har den moderna kvinnan tid att pilla bort tejp som öppnar påsen och lotterna, rulla opp de fem lotterna (fyra gula och en röd, enkelt sätt att särskilja nitlotterna från vinsten) och för besväret "vinner" fri frakt på de produkter hon nu beställer om beställningen är över 35 000 €. (Eller kunde jag vinna 35 000?)
Ett kort bestående av blanka silverytor representerar skraplotte-skedet. Jag skrapar och bannas då ljudet ger mej ilningar i tänderna. Jag får en prenumeration på en tidning som jag inte behöver, till halva priset om jag svarar inom Sju Dagar -samma namn som tidningen, så fyndigt!
Sen borde jag välja produkter. Jag vecklar ut ett stort ark med frimärkesstora kuponger, vars perforering är så dålig att jag svärandes tar fram saxen och klipper ut det som intresserar mej. Sen ska jag själv summera min beställning. Kommer underfund med att jag nog inte behöver vare sej det ena eller det andra och försöker pilla bort ett par "frimärken", men jag lovar -riktiga frimärken är lättare att få bort från riktiga kuvert. Tröttnar och kastar hela beställningen, och känner mej ganska nöjd med mej själv: jag sparade pengar idag igen!

Snart börjar en ny säsong av Svenska Hollywood-fruar. Jag undrar hur fattigt liv jag egentligen lever som ser mej tvungen att titta på dylikt skräp, men sen inser jag att det är precis tvärtom; jag ser på skräpet och tycker att fruarna lever fattigt. Naturligtvis inte materiellt (Anna Anka!) eller själsligt (jag har aldrig sett en kvinna med mera själ än Maria Montazami) men den intelligenta fattigdomen är väl ändå allsmäktig då det gällde A N W? Varför skulle en intelligent kvinna satsa 30 miljoner dollar på en film vars huvudrollsinnehavare inte kan agera? Varför skulle en intelligent kvinna fundera på husköp i mångmiljonklassen före hon inkasserat ens den första dollar från sagda film? Och en intelligenta kvinna skulle väl inse att filmdistributörer ger dåliga bud istället för att lägga sej ner raklång på golvet och asgarva åt eländet?
Nej, jag har inte sett filmen. Det lilla jag såg var de korta klipp som visades på tv, så jag borde väl inte döma ut vare sej frun eller filmen så totalt, men det var ju synd om tanten! Med sin fejkade solbränna, glesa hårväxt, pålimmade pattar och ett leende som skulle få Hajen att gråta av avund.
Alltså; fru Winter är så dålig att agera att hon till och med stryks då följande säsong av Svenska Hollywoodfruar planeras; hon kan inte ens spela sej själv i en svensk tv-serie som baseras på det enkla faktum att hon är en svenska, i Hollywood. Nej, vila i frid, kära Agnes. Jag ser fram emot att följa den kaffekokande, själfulla Maria en säsong till, och hoppas stifta bekantskap med några flera intelligenta fruar!

...vet jag inte om jag skulle vilja se. Detta kräver en stunds eftertanke... och kaffe...

Ahaa, det finns en verklig plats som kallas så? Men det var ju tur!

Jag är morgonmänniska. Det betyder att jag inte orkar på natten!
Jag orkar inte se på tv, jag orkar inte festa, jag orkar inte arbeta -och så vidare.
Då jag var mycket mindre och yngre än idag önskade jag att någon skulle uppfinna en apparat som i likhet med kassettbandspelaren kunde banda in tv-program. Inte för att jag var speciellt teknisk, snarare för att de bättre programmen sändes senare på kvällarna, och dessutom kunde det hända att båda (!) kanalerna samtidigt sände något av värde. Sen kunde jag ha tittat på morgonen då ingenting förutom testbilden visades.
Sedan kom video-bandspelaren. (Vilken typ av video är en bättre investering -VCR eller Beta?)
Har just införskaffat en inbandande digi-box för antennhushåll, med plats för 80 timmar film, och det är ett stort framsteg! Vi kan se på en kanal och banda två, samtidigt. Det fungerar, för det mesta. Enda jag i tysthet undrat över är vilken knapp flickorna trycker på då de hittar tv-guiden med ett knapptryck då jag själv behöver två, men jag har inte vågat fråga... Huvudsaken är att jag inte behöver titta på film sent på kvällen, jag bara söker mitt program och trycker "rec", så é dé klart och jag får lägga mej. Följande morgon kan jag och en kanna kaffe se på film.
Jag festar inte på natten. Medan jag studerade kunde det hända att jag var opp lite längre, men det var inte ofta. Helst har jag fungerat som chaufför, då fungerar jag även följande dag. Ett glas vin slinker ner någon gång, men det är i såna fall före nio på kvällen.
Och jag orkar absolut inte arbeta på natten! Tyvärr har jag nu valt en arbetsplats som innebär regelbundna nattskiften, och jag försöker oftast desperat byta in dem. På natten är min effektivitet noll, nästan på minus. Jag svär och bannas några dagar före nattskiftena börjar. Den dagen jag borde sova för att orka mina två nätter är alldeles hopplös. En vecka efteråt mår jag dåligt, allt är ur balans.
Enda natt jag vakar är då Eurovisionsfestivalen sänds. Tyvärr numera över flere dar, vilket innebär sömnproblem. Jag har dock löst det så att barnen får berätta vem som vann, själv lägger jag mej efter sista artistens avslutande gestikulerande.

Vaknade kl 7:00, bryggde dagens första tre koppar kaffe, sökte fram en film, såg på den, och la mej igen.
Delade säng med en av våra katter och började fundera på ett uttryck som man stöter på då officiella dokument ska ifyllas, nämligen civilståndet. Opp igen, brygga mer kaffe och tänka över saken.
Då jag var ung och ogift (!) funderade jag inte så mycket på saken, jag kryssade bara i rätta rutan. Kanske nuddade jag vid tanken på hur det skulle vara att någon gång FÅ kryssa i gifta rutan.
Som sambo kunde jag förstå varför tex skattemyndigheter och försäkringskassan vill veta hur det ligger till på hemmafronten; det är bostadsbidrag och beskattning och studerande/arbetande om vartannat, och restskatt är inte roligt, så den rutan kryssades också i utan desto större eftertanke.
Så gifte jag mej, och första gången jag kryssade i "gift" så var jag allt lite mallig! Nu har jag gift mej och blivit vuxen, era ogifta stackare!
Tyvärr la sej stoltheten efter hand, och sambeskattning kunde väl varit roligare... Tanken slog mej ibland -Hur känns det att kryssa i rutan "Änka/änkling"?
Följande ansökan jag fyllde i var "Ansökan om äktenskapsskillnad". Där frågades det inte efter civilstånd, vad jag kan minnas. Märkligt...
Idag kryssar jag för "frånskild", och det gör jag så gärna, men jag tycker att det kunde uttryckas lite positivare. Varför inte fristående, självgående, lycklig eller "been there, done that, burned the t-shirt"? Och varför kan jag inte återgå till att vara ogift, måste äktenskapets ok hänga över mej för evigt? Men jag är å andra sidan "Dömd till äktenskapsskillnad" av Tingsrätten, så jag finner mej i den domen och bär straffet "frånskild", med stolthet!